En helt perfekt dag för att bada med Laika första gången, men icke. Kryckorna är med mig fortfarande, kan varken gå i sand eller vatten utan att det blir extremt jobbigt och risken för att falla omkull är hög.

Jag kan bara hoppas att vädret håller i sig några veckor så att jag också kan njuta av det!

Jag har ett högerklicksskydd på bloggen som jag tänkte dela med mig av.

<!--        Script by hscripts.com          -->

<!--        copyright of HIOX INDIA         -->

<!-- more scripts @ http://www.hscripts.com -->

<script type="text/javascript">

<!-- Edit the message as your wish -->

var msg_box ="Alla bildstölder polisanmäls! Fråga om lov.";

function dis_rightclickIE(){

if (navigator.appName == 'Microsoft Internet Explorer' && (event.button == 2 || event.button == 3))

alert(msg_box)

}

function dis_rightclickNS(e){

if ((document.layers||document.getElementById&&!document.all) && (e.which==2||e.which==3))

{

alert(msg_box)

return false;

}

}

if (document.layers){

document.captureEvents(Event.MOUSEDOWN);

document.onmousedown=dis_rightclickNS;

}

else if (document.all&&!document.getElementById){

document.onmousedown=dis_rightclickIE;

}

document.oncontextmenu=new Function("alert(msg_box);return false")

</script>

<!-- Script by hscripts.com -->

Koden placerar du ovanför </head> i alla 4 kodmallar (framsida, inlägg, katergori, arkiv)

Jag försökte förklara att detta var riktigt illa och att jag behövde hjälp. 
Än en gång tur i oturen så var fortfarande banbyggarna kvar på platsen och körde förbi med en bil o en fyrhjuling.

Sen minns jag faktiskt inte så mycket mer än att jag försökte ringa till folk i mobilen som inte svarade och rätt vad de var så stod ambulansen brevid mig. Minns att han på fyrhjulingen, som förövrigt kände johan sedan innan kom det fram senare, körde och hämtade Novas ägare som red hem henne till stallet.

I ambulansen fick jag en slang i armen, SKRÄCK!! men det gick bra och sen minns jag inte heller så mycket mer än att jag blev väldigt pratglad och att johan var på sjukhuset när jag kom fram.
Jag var också väldigt noga med att informera ambulanspersonalen om att jag måste få laktosfri medicin i slangen haha!

Efter 11 timmar på sjukhus blev jag röntgad och sen skulle jag försöka åka hem. Jag mådde så fruktansvärt illa när jag skulle resa mig upp så jag inte ens lyckades ta mig upp. Antagligen för alla mediciner jag fått under dom 11 timmarna. 
Jag minns tydligt hur läkarna försökte få mig att gå av sängen och PROMENERA ut från sjukhuset! (Jag kan inte ens stödje på benet idag, 2 veckor efter). Jag kunde inte sitta upp en längre stund utan att nästan svimma så jag började tjafsa med dom om att jag inte kunde gå till nån taxi. Tillslut när jag inte fått min vilja igenom med att varken sova över där eller ens få sova på en bänk i korridoren eller ens få vila 30 minuter innan dom kastade ut mig så fick jag åtminstånde en rullstol av en snäll sköterska som körde mig ut till taxin. EN person förstod att jag inte kunde gå själv.
Stackars taxichauffören fick köra med dörren öppen medans jag spydde ut påvägen hem, gick sakta men tillslut kom vi hem.

Väl hemma kl 6-7 på morgonen (12-13 timmar efter olyckan) så hamnade jag äntligen i sängen och kunde sova.
Jag sov nog ett dygn med korta vakna pass däremellan. Nästa dygn kom jag iväg till toan, SÅ KISSIG JAG VAR!! haha inte kissat på 1½ dygn och dryckit maassor av vatten. Efter 3 dygn försvann det starka illamåendet och jag kunde duscha (stå upp längre tid utan att svimma), inte kul att lukta hästsvett i 3 dygn!!

Sen har det stegvis blivit bättre med dagarna :) Jag kan visserligen inte gå utan kryckor men jag mär inte illa ett dugg, har dragit ner på smärtstillandet och är mycket piggare! Nu ska bara benet läka ihop. 
Ska tillbaka till sjukhuset om 1 vecka så att dom kan undersöka mig och se vad som egentligen hänt, hade för mycket smärta sist för att som skulle kunna göra det.. Kanske opererat dom mitt knä denna gången?
Kanske inte och då får jag alltid vara vaksam på att jag kan få ett sånthär bakslag.

Vad har jag lärt mig av detta?
Att mitt knä nog aldrig kommer bli friskt och att jag ska bära stödstrumpa när jag i fortsättningen håller på med fysiskt krävande aktiviter, hur bra jag än känner mig.

Jag hoppas att det inte tar lika lång tid denna gången..
Mina dagar nu består av att ligga i soffan och titta på Lost med en bärbar dator på magen och en söt hund under armen som inte lämnar sin matte en enda minut.
Jag kan inte gå ut med henne men vi har en långlina bunden inne i huset som jag fäster henne i när hon ska gå ut så hon inte rymmer (hon gillar att rymma om hon är lös). Sen rastar Johan henne riktigt när han kommer hem från jobbet. Längtar till vi kan ta våra morgonpromenader igen..

Jag har inte lagt av men däremot skadat mitt knä så illa så jag är sängliggandes.
Kommer förhoppningsvis igång snart igen, sjukskriven 2 veckor sen tillbaka till sjukhuset för noggrannare koll om vad som hänt. Troligtvis har jag slitit upp kors och ledband igen.. Inte skoj!